FREDAG (DAG 5) : Det går inget bra det här.Inte alls..My sitter fast i mig som precis som i måndags.Hon vägrar släppa taget.Hon sitter gärna o leker en stund men jag måste vara tätt intill henne för  att hon ska vara lugn.Lämnade bort henne till Lotta ett tag när vi var ute men hon gallskrek!Sen vägrade hon lämna mig en sekund.När vi gick in igen så lekte hon lite med några andra barn men jag var absolut tvungen att vara nära.Förstökte få henne o sitta själv på mattan vid morgonsamlingen medans jag satt i soffan precis brevid.Men hon satt fast i mitt ben.Frukt åt hon bara när hon satt i mitt knä.Vi var ju kvar o åt lunch o det gick bra,det gick lugnt till o hon åt glatt.Inga problem när Lotta matade henne.På tisdag blir vi kvar o sover middag.Förmodligen kommer My`s inskolning ta längre tid än "normalt".

Det gör ont i mig.Trodde inskolningen skulle bli rolig för oss båda.Hade sett fram emot den här vecka.Men redan efter första kvarten insåg jag att det skulle bli jobbigt.

Det gör ont i mig därför att My inte tar för sig ett dugg o är försynt o livrädd.Det hade vart lättare om hon hade vart mer framåt o tagit för sig mer.Då hade det känts fint.Men det gör det inte nu.Jag är grinfärdig varje dag  vilket naturligtvis påverkar My negativt.Det kanske hade vart lättare om Gubben hade skolat in henne.Han har bättre psyke än mig.

Det gör ont i mig också därför att hon är precis som jag när jag var liten o faktiskt fram till gymnasietiden.Jag vill inte att min älskade älskade dotter ska vara som jag o må som jag gjort ,med dåligt självförtroende,försynthet,ångest.Jag var livrädd för folk o tom andra barn förutom mina få vänner.O jag hatade o få uppmärksamehet.Vet att när min bästa vän o min enda trygghet i skolan var sjuk när vi gick på högstadiet valde jag allt som oftast att vara hemma eller skolka från vissa lektioner.Jag har alltid varit i stort behov av trygghet.O är fortfarande.Har haft den bästa av barndomar med massor av kärlek o trygghet.Vet inte vad mitt psyke beror på.Det är iallafall inget jag vill att My ska ärva.Hoppas hon får Gubbens självförtroende,framåtanda mm..Vill försöka påverka henne att ta för sig mer i livet o få ett bra självförtroende..Men frågan är ju om det går?Eller är sånt genetsiskt??Min Mamma o Pappa är ju som jag o jag har väl fått dubbelt upp..

Det jävliga är att jag fått tilbaka min ångest som jag hade problem med i många år för några år sen.Hade panikångest i typ nio år kanske mer o gick hos kurator.Nu har jag inte panikångest men bara ångest o är grinfärdig dygnet runt o är så sjukt trött.Man blir ju trött av o må dåligt  o jag hade lätt kunnat sova i ett dygn om jag bara kunde..Skulle behöva sova ut för o orka ta nya tag nästa vecka.Jag behöver energi nu!!Är jävligt glad att jag har bra vänner man kan prata med o just nu vill jag tacka Johanna för att du finns o lyssnar!!Det underlättar allt!!

Hoppas på att det vänder nästa vecka.Då kommer jag bli världens lyckligaste!

Livet är en kamp!

(Men vi tar nya tag nästa vecka!!)