Vabbar med rastlöst barn som inte alls är det minsta sjuk.Men hon kräktes o hade hög feber natten till igår men efter att hon kräktes mådde hon bra igen men det är ju 48 timmars regeln som gäller för att det inte ska smitta så vi är tvungna o vara hemma idag.

Rastlös är bara förnamnet.

Vi har pysslat o ritat en stund men även det blev tråkigt.Gick en sväng med hundarna o ska väl gå ut en sväng efter lunch igen ,verkar vara det enda som inte är tråkigt.Jag är ju världens tråkigaste som absolut vekligen inte gillar rollekar som förmodligen bara barn gör.Att leka mamma pappa barn,leka med dockor o gosedjur är jag verkligen totalt ointresserad av,jag kan inte ens ställa upp för mitt barn vad gäller det.O försöker jag blir hon bara irriterad på mig för att jag är så dålig på det.

Det är nog bara barn som är bra på sånt eller så är jag helt enkelt bara jävligt tråkig!

Det jag är riktigt bra på är o vara sjuk bäbis eller mormor som hon får ta hand om o då behöver man bara ligga under en filt o låtsas sova o ibland blir det lite väl realistiskt  ,att rita,pyssla,baka,läsa böcker är jag också väldigt bra på!

Imorrn får det lov o bli dagis!

Min lilla tjej är ju rätt skön o rolig för det mesta.Ibland storknar man av skratt för vad hon framförallt säger.Fattar inte vart hon får allt ifrån.Hon är lillgammal när hon pratar ibland o det låter så kul när en liten fyraåring försöker låta som en vuxen.

Anyway..idag berättade Siv,en av Mys fröknar att My o en annan flicka vart i luven på varandra o My gick fram till Siv för o berätta att den andra flickan var dum..Siv tyckte då att My kunde prova o säga åt henne själv först varpå My väldigt upprört säger "MEN DET HAR JAG JU GJORT MEN HON HÖR JU FÖR FAN INTE VAD JAG SÄGER!!!"Hahaha!!Ingen av fröknarna kunde hålla sig för skratt ,inte så korrekt beteende kanske men va fan dom måste väl få vara mänskliga dom också!

För några veckor sen hade My varit bråkig mot några dagiskompisar o Siv sa åt henne att vara snäll mot sina kompisar,My svarar då "Det ska du skita i,åk hem med dig istället!"Alltså..fan vad jag skämdes när jag hämtade henne den dagen men jag hade stora problems med o hålla mig för skratt kan jag lova!

Dom är för roliga dom små liven!!

12 st:

100gr smör(rumsvarmt)

2dl strösocker

2 ägg

3,5 dl vetemjöl

1,5 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1,5 dl filmjölk

1 stort äpple

Att strö över:

3/4 dl vetemjöl

3/4 dl strösocker

1 msk kanel

25 gr smör- hyvla över på varje muffin

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör smör o socker poröst.Tillsätt äggen,ett i taget under omrörning.

Blanda mjöl,bakpulver o vaniljsocker.Tillsätt dessa i ägg o sockerblandningen tillsammans med filmjölken.

Fyll muffinsformarna till hälften med smeten.

Kärna ur o klyfta äpplet o stick ner klyftorna i smeten.

Blanda mjöl,kanel o socker o strö över muffinsen.

Hyvla en tunn skiva med kylskåpskallt smör över varje muffins.

Grädda i mitten av ugnen i 25 minuter!

Sjukt goda!!!

Såå satans jävla trött!Har sovit tre timmar inatt.Så jävla oväntat.Bara för att man ska upp o jobba.Men jag tror jag mår bra nu.Men är väl för trött för o känna efter..Har ingen oro i min arma själ iallfall.Vi tror på det här nu.Man måste tro åtminstone.

Terapiade ordentligt igår .Bakade förbannat goda äppelmuffins .Får nog lov o lägga upp receptet här nån dag men måste ladda upp en bild.Ett recept måste ha en bild!Åkte även till stallet o gosade med Sheila.Underbara lilla Sheila  !Vems själ blir inte hel efter hästmys!?

Har kört på utav bara fan idag.Lovade mig själv att ta det lugnt men är omöjligt just nu o egentligen tycker jag om att bara köra på.

Har vart på visning på ett hus men det blir nog inget med det.

Vi måste ju få vårat sålt först men är bra dött på den fronten.Folk är för jävla kräsna egentligen!Det kommer en tjej o kollar på huset på ons(stressvarning den dagen vill jag lova.Städa städa städa så förbannat less på o städa o röja)

Är ingen större världskatastrof om vi inte får det sålt.Känner mig rätt kluven till det hela nu..

My har skötit sig utmärkt på dagis idag(eller förskolan som det så fint heter nuförtiden) så hon fick en stjärna i almanackan här hemma på köksväggen.Tösen måste ju få nån motivation,tillräckligt många stjärnor i almanackan fram till jul kan leda till nån riktigt bra julklapp!Om det är så pedagogiskt eller inte ger jag blanka fan i!

Jag vill också ha en stjärna i almanackan när jag skötit mig!  Skulle bli fullt med stjärnor!  

När jag var 19 hade jag stora problem med ångest o panikångest,det höll på i flera årEgentligen började det när jag var 13 men gick över helt efter högstadiet,tror så här i efterhand att det var puberteten som spökade men problemen återkom efter gymnasiet...Det var riktigt illa ibland o kunde hålla på från en timma till flera dagar,ja i veckor tom.Jag fattar inte hur jag överlevde.Jag gick hos kurator i flera år vilket gjorde att jag kunde hantera panikattackerna o ångesten.Men det var inte gjort på en handvändning utan tog flera år innan jag lärde mig hantera det.Sjukvården skrev ut ångestdämpande men jag hämtade aldrig ut det,ville bli bra utan medicin då jag var rädd o bli beroende.Det funkade uppenbarligen ändå med kurator o rosenrot,ett naturläkemedel som jag tyckte funkade bra då man blev lugn o fick inte så häftiga panikattacker.Blev dock apatisk efter lång tids användande.Blev helt bra vid 25 års ålder då attackerna uteblev helt.Visst kunde jag må skit ibland men kunde hantera det o såg det mest som en huvudvärk som gick över.Har mått väldigt bra sen dess o har kunnat vara mig själv o inte skämts över mig själv.Jag är som jag är o passar det inte så bryr jag mig inte.

I fredags kom helvetet tillbaka.Det kom sakta smygande på morgonen på jobbet.Fattar nte hur jag kunnat jobba då när jag mådde som sämst.Att vara bland folk vid såna här tillfällen är ohanterbart.Jag försökte iallafall hålla god min i fredags även fast paniken o tårarna stog mig upp i halsen.Kämpade emot hela eftermiddagen men varje liten negativ grej gör saken ännu värre,man är otroligt känslig i såna här lägen så minsta lilla gör att bägaren kan rinna över.

Till slut gick det inte ,tårarna o paniken kom som en översvämmning.Tog en rosenrot för o kunna orka handla o kunna umgås med min familj.Jag har svårt att erkänna o vill inte visa att jag mår dåligt,speciellt inte inför My.Mådde genast lite bättre efter rosenroten men hade ändå en gnagande oro inom mig.Igår mådde jag ok men var otroligt trött o magen mådde jättekasst.Sov hela eftermiddagen o somnade tidigt på kvällen.Vet att jag sov otroligt mycket förr efter en ångestperiod o magen var aldrig i form.Har sagt ifrån allt i helgen ,vill bara ta det lugnt o vara hemma o göra ingenting för att kunna må bra så fort som möjligt igen.Jag har slutat tvinga mig själv att göra saker jag inte klarar av.När jag är "normal" kan jag utsätta mig för vissa saker,tex sociala grejjer o kunna bita ihop även fast jag tycker sånt är jobbigt men i ett sånt här läge är det väldigt dumt att utsätta sig för sånt.Rehabiliteringstiden tar betydligt längre då.

Varför det blev så här vet jag faktiskt inte.Har mina aningar..har utsatt mig för extrem stress dom senaste veckorna,My är strulig på dagis o jag funderar o oroar mig mycket för det.Dom anledningarna i kombination kan ha gjort att det brytit ut.Känner mig ostabil idag också,känner mig orolig i hjärta o själ,hjärtat klappar hårdare än vanligt.

O allting är som förut.....