Arvid har nu snart hunnit bli tre månader(nästa tisdag för o vara exakt).Tiden har gått sjukt fort ,som den ju alltid gör.Har nästan glömt hur allt gick till!Ska skriva lite av det jag kommer ihåg iallafall!

Han kom ju den 17e november 09:42 med planerat kejsarsnit.Allt gick jättebra o smidigt.Vi kom in kl 7 på morgonen på avd 23(kvinnokliniken),där vi fick vårat rum.Jag fick  byta om till den supersnygga sjukhusskjortan o dom ännu snyggare nättrosorna.Vi fick göra änu ett ultraljud för o vara säkra på att han inte vänt sig vilket han inte hade!En kateter sattes in på mig(obehagligt som fan) samt en infart till dropp mm..Klockan 08:50 kördes vi in till operation o Jonas o ansvarig barnmorska fick även dom byta om,  vi fick träffa en massa rara människor,tror dom var tio stycken,kändes väldigt tryggt!!Fick ryggbedövning o sen gick allt fort.Känslan  att dom skär upp buken på en var obehalig men den känslan försökte jag slå bort o dom som satt vid min sida märkte att jag blev lite orolig så dom höll mina händer o lugnade mig.Blev  lite illamåaende o yr ett tag när dom "ruckade" på livmodern men sen hörde vi våran älskade lilla son skrika.Då kom tårarna,herregud vad jag grät!!Äntligen fick vi träffa våran lille pojke!!Jag fick hälsa snabbt på honom o det kändes som han tittade på mig o hälsade med sin blick,lilla hjärtat!Sen gick barnmorksan o Jonas iväg med Arvid för o väga,mäta o allt sånt medans jag syddes ihop.Arvid var en stor o fin pojke,på 4250 gr o 57 cm.Han var jättefin i hyn o var pigg o alert.Dom flesta snitt barn kan det ta ett tag för innan andningen kommer igång men han skrek högt o gällt så andningen var det inga problem med!Allt hade gått så bra,enligt "skolboken" så han fotograferades med vårat samtycke till utbildningssyfte!

Sen fick vi honom o rullades ut på uppvaket där han var snabb med o äta.

Vi var kvar i två dygn vilket var välbehövligt då jag hade ont o inte kunde röra mig men satan vad trist det är o ligga på sjukhus!!!My kom på besök redan på em då han föddes.Att träffa sin älskade lilla tjej som väntat o väntat på o träffa oss o sin lillebror,den känslan var obeskrivlig!När hon kom in i rummet då brast allt för mig,jag bara grät o grät av lycka för att hon var där!

På onsdagen fick vi komma hem efter läkarundersökningen.Så otroligt skönt att få komma hem!!

Förtsa månaden åt han var tredje timma på natten o lite oftare på dagen så tröttheten var obeskrivlig!!Drabbades även av "tredagarsblues" då jag mådde jättedåigt psykiskt,vaknade i panikångset.Men det är tydligen vanligt eftersom hormonerna går tillbaka till det vanliga.Hade även så dåligt samvete för My.Jag tror jag grät varje kväll i flera veckor.

Som ni säkert vet har han även haft kolik.Varje kväll mellan 17-20 panikskrek han.Det var så otroigt synd om honom!!Kramp i magen gör nog förbannat jävla ont!Vi är väldigt glada ändå att det var den tiden på dygnet då båda är hemma o kude turas om o bära runt på honom.När det känds som värst,när jag kände att jag orkar verkligen inte mer nu så var det över dagen efter o han har nu varit kolikfri i två veckor!!!

Nu tre månader senare har vi äntligen lärt känna honom o utan koliken nu så är han en jättehärlig o sprallig kille med massa bus i blicken.Han är inte så mysig av sig utan vill ligga på en filt på golvet eller sitta i babysittern.Är han trött vill han helst somna i bilen eller i vagnen.Vi försökte många gånger att försöka få honom o somna i famnen på nån av oss eller på bröstet men han blir bara irriterad.På kvällen vill han läggas i sin säng efter kvällsammningen kl åtta.Även fast han är vaken o pigg så kan man lägga honom där o somnar till slut utan gnäll.Så himla smidigt!!Sen sover han 6-7 timmar innan han vill äta igen o därefter äter han var tredje timma.

Har mått lite dåligt i några dagar men efter o ha lagt mig själv i en liten hög på golvet o där jag grinat så mår jag faktiskt bra nu.Jag kan njuta av nuet o livet igen.Men det har varit tufft ett tag.

Jag hoppas kunna ta mig en ridtur så småningom,vilket kommer göra min själ väldigt gott men Arvid vill än så länge inte ta flaska(o inte napp heller för den delen) så ingen annan än jag kan ju ge honom mat.Man får verkligen planera in ridturen så att han inte blir hungrig när jag är ute.Men än så är väglaget isbana så gör ju inget o vänta ett tag till!

Nu fuckar datorn upp o jag blir snart vansinnig så får avsluta nu!

Kram på er