När jag var 19 hade jag stora problem med ångest o panikångest,det höll på i flera årEgentligen började det när jag var 13 men gick över helt efter högstadiet,tror så här i efterhand att det var puberteten som spökade men problemen återkom efter gymnasiet...Det var riktigt illa ibland o kunde hålla på från en timma till flera dagar,ja i veckor tom.Jag fattar inte hur jag överlevde.Jag gick hos kurator i flera år vilket gjorde att jag kunde hantera panikattackerna o ångesten.Men det var inte gjort på en handvändning utan tog flera år innan jag lärde mig hantera det.Sjukvården skrev ut ångestdämpande men jag hämtade aldrig ut det,ville bli bra utan medicin då jag var rädd o bli beroende.Det funkade uppenbarligen ändå med kurator o rosenrot,ett naturläkemedel som jag tyckte funkade bra då man blev lugn o fick inte så häftiga panikattacker.Blev dock apatisk efter lång tids användande.Blev helt bra vid 25 års ålder då attackerna uteblev helt.Visst kunde jag må skit ibland men kunde hantera det o såg det mest som en huvudvärk som gick över.Har mått väldigt bra sen dess o har kunnat vara mig själv o inte skämts över mig själv.Jag är som jag är o passar det inte så bryr jag mig inte.

I fredags kom helvetet tillbaka.Det kom sakta smygande på morgonen på jobbet.Fattar nte hur jag kunnat jobba då när jag mådde som sämst.Att vara bland folk vid såna här tillfällen är ohanterbart.Jag försökte iallafall hålla god min i fredags även fast paniken o tårarna stog mig upp i halsen.Kämpade emot hela eftermiddagen men varje liten negativ grej gör saken ännu värre,man är otroligt känslig i såna här lägen så minsta lilla gör att bägaren kan rinna över.

Till slut gick det inte ,tårarna o paniken kom som en översvämmning.Tog en rosenrot för o kunna orka handla o kunna umgås med min familj.Jag har svårt att erkänna o vill inte visa att jag mår dåligt,speciellt inte inför My.Mådde genast lite bättre efter rosenroten men hade ändå en gnagande oro inom mig.Igår mådde jag ok men var otroligt trött o magen mådde jättekasst.Sov hela eftermiddagen o somnade tidigt på kvällen.Vet att jag sov otroligt mycket förr efter en ångestperiod o magen var aldrig i form.Har sagt ifrån allt i helgen ,vill bara ta det lugnt o vara hemma o göra ingenting för att kunna må bra så fort som möjligt igen.Jag har slutat tvinga mig själv att göra saker jag inte klarar av.När jag är "normal" kan jag utsätta mig för vissa saker,tex sociala grejjer o kunna bita ihop även fast jag tycker sånt är jobbigt men i ett sånt här läge är det väldigt dumt att utsätta sig för sånt.Rehabiliteringstiden tar betydligt längre då.

Varför det blev så här vet jag faktiskt inte.Har mina aningar..har utsatt mig för extrem stress dom senaste veckorna,My är strulig på dagis o jag funderar o oroar mig mycket för det.Dom anledningarna i kombination kan ha gjort att det brytit ut.Känner mig ostabil idag också,känner mig orolig i hjärta o själ,hjärtat klappar hårdare än vanligt.

O allting är som förut.....