Min lilla tjej är ju rätt skön o rolig för det mesta.Ibland storknar man av skratt för vad hon framförallt säger.Fattar inte vart hon får allt ifrån.Hon är lillgammal när hon pratar ibland o det låter så kul när en liten fyraåring försöker låta som en vuxen.

Anyway..idag berättade Siv,en av Mys fröknar att My o en annan flicka vart i luven på varandra o My gick fram till Siv för o berätta att den andra flickan var dum..Siv tyckte då att My kunde prova o säga åt henne själv först varpå My väldigt upprört säger "MEN DET HAR JAG JU GJORT MEN HON HÖR JU FÖR FAN INTE VAD JAG SÄGER!!!"Hahaha!!Ingen av fröknarna kunde hålla sig för skratt ,inte så korrekt beteende kanske men va fan dom måste väl få vara mänskliga dom också!

För några veckor sen hade My varit bråkig mot några dagiskompisar o Siv sa åt henne att vara snäll mot sina kompisar,My svarar då "Det ska du skita i,åk hem med dig istället!"Alltså..fan vad jag skämdes när jag hämtade henne den dagen men jag hade stora problems med o hålla mig för skratt kan jag lova!

Dom är för roliga dom små liven!!

12 st:

100gr smör(rumsvarmt)

2dl strösocker

2 ägg

3,5 dl vetemjöl

1,5 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1,5 dl filmjölk

1 stort äpple

Att strö över:

3/4 dl vetemjöl

3/4 dl strösocker

1 msk kanel

25 gr smör- hyvla över på varje muffin

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör smör o socker poröst.Tillsätt äggen,ett i taget under omrörning.

Blanda mjöl,bakpulver o vaniljsocker.Tillsätt dessa i ägg o sockerblandningen tillsammans med filmjölken.

Fyll muffinsformarna till hälften med smeten.

Kärna ur o klyfta äpplet o stick ner klyftorna i smeten.

Blanda mjöl,kanel o socker o strö över muffinsen.

Hyvla en tunn skiva med kylskåpskallt smör över varje muffins.

Grädda i mitten av ugnen i 25 minuter!

Sjukt goda!!!

Såå satans jävla trött!Har sovit tre timmar inatt.Så jävla oväntat.Bara för att man ska upp o jobba.Men jag tror jag mår bra nu.Men är väl för trött för o känna efter..Har ingen oro i min arma själ iallfall.Vi tror på det här nu.Man måste tro åtminstone.

Terapiade ordentligt igår .Bakade förbannat goda äppelmuffins .Får nog lov o lägga upp receptet här nån dag men måste ladda upp en bild.Ett recept måste ha en bild!Åkte även till stallet o gosade med Sheila.Underbara lilla Sheila  !Vems själ blir inte hel efter hästmys!?

Har kört på utav bara fan idag.Lovade mig själv att ta det lugnt men är omöjligt just nu o egentligen tycker jag om att bara köra på.

Har vart på visning på ett hus men det blir nog inget med det.

Vi måste ju få vårat sålt först men är bra dött på den fronten.Folk är för jävla kräsna egentligen!Det kommer en tjej o kollar på huset på ons(stressvarning den dagen vill jag lova.Städa städa städa så förbannat less på o städa o röja)

Är ingen större världskatastrof om vi inte får det sålt.Känner mig rätt kluven till det hela nu..

My har skötit sig utmärkt på dagis idag(eller förskolan som det så fint heter nuförtiden) så hon fick en stjärna i almanackan här hemma på köksväggen.Tösen måste ju få nån motivation,tillräckligt många stjärnor i almanackan fram till jul kan leda till nån riktigt bra julklapp!Om det är så pedagogiskt eller inte ger jag blanka fan i!

Jag vill också ha en stjärna i almanackan när jag skötit mig!  Skulle bli fullt med stjärnor!  

När jag var 19 hade jag stora problem med ångest o panikångest,det höll på i flera årEgentligen började det när jag var 13 men gick över helt efter högstadiet,tror så här i efterhand att det var puberteten som spökade men problemen återkom efter gymnasiet...Det var riktigt illa ibland o kunde hålla på från en timma till flera dagar,ja i veckor tom.Jag fattar inte hur jag överlevde.Jag gick hos kurator i flera år vilket gjorde att jag kunde hantera panikattackerna o ångesten.Men det var inte gjort på en handvändning utan tog flera år innan jag lärde mig hantera det.Sjukvården skrev ut ångestdämpande men jag hämtade aldrig ut det,ville bli bra utan medicin då jag var rädd o bli beroende.Det funkade uppenbarligen ändå med kurator o rosenrot,ett naturläkemedel som jag tyckte funkade bra då man blev lugn o fick inte så häftiga panikattacker.Blev dock apatisk efter lång tids användande.Blev helt bra vid 25 års ålder då attackerna uteblev helt.Visst kunde jag må skit ibland men kunde hantera det o såg det mest som en huvudvärk som gick över.Har mått väldigt bra sen dess o har kunnat vara mig själv o inte skämts över mig själv.Jag är som jag är o passar det inte så bryr jag mig inte.

I fredags kom helvetet tillbaka.Det kom sakta smygande på morgonen på jobbet.Fattar nte hur jag kunnat jobba då när jag mådde som sämst.Att vara bland folk vid såna här tillfällen är ohanterbart.Jag försökte iallafall hålla god min i fredags även fast paniken o tårarna stog mig upp i halsen.Kämpade emot hela eftermiddagen men varje liten negativ grej gör saken ännu värre,man är otroligt känslig i såna här lägen så minsta lilla gör att bägaren kan rinna över.

Till slut gick det inte ,tårarna o paniken kom som en översvämmning.Tog en rosenrot för o kunna orka handla o kunna umgås med min familj.Jag har svårt att erkänna o vill inte visa att jag mår dåligt,speciellt inte inför My.Mådde genast lite bättre efter rosenroten men hade ändå en gnagande oro inom mig.Igår mådde jag ok men var otroligt trött o magen mådde jättekasst.Sov hela eftermiddagen o somnade tidigt på kvällen.Vet att jag sov otroligt mycket förr efter en ångestperiod o magen var aldrig i form.Har sagt ifrån allt i helgen ,vill bara ta det lugnt o vara hemma o göra ingenting för att kunna må bra så fort som möjligt igen.Jag har slutat tvinga mig själv att göra saker jag inte klarar av.När jag är "normal" kan jag utsätta mig för vissa saker,tex sociala grejjer o kunna bita ihop även fast jag tycker sånt är jobbigt men i ett sånt här läge är det väldigt dumt att utsätta sig för sånt.Rehabiliteringstiden tar betydligt längre då.

Varför det blev så här vet jag faktiskt inte.Har mina aningar..har utsatt mig för extrem stress dom senaste veckorna,My är strulig på dagis o jag funderar o oroar mig mycket för det.Dom anledningarna i kombination kan ha gjort att det brytit ut.Känner mig ostabil idag också,känner mig orolig i hjärta o själ,hjärtat klappar hårdare än vanligt.

O allting är som förut.....

Det var ett tag sen sist!O det har hänt en del kan man ju säga!

I juni drog vi till Mallorca med Jonas mamma plus sambo,syrror o Mys kusiner.Det var superhärligt o riktigt välbehövligt för oss alla!Vi badade,solade,åt massa gott,slappade o umgicks.En riktig energikick med andra ord!My uppskattade det enormt,hon lekte med kusinerna,badade,gick på minidisco,träffade Lollo o Bernie o fick massa välbehövlig tid med sin farmor!Detta kommer garanterat göras om!!Lägger upp bilder nån dag men då behövs lösenord så har ni inget hör av er!

Vi har ju även haft semester här hemma.Vädret har vart av det bästa slaget,ingen kan klaga på det i år!!Vi drog på roadtrip några dagar.Först till Vimmerby där vi tältade o dagen efter blev det Astrid Lindgrens värld.Jättekul  o uppskattat av My men nästa gång kanske man ska vara där när det inte är högsäsong för det var inihelvete med folk o det var omöjligt att gå in i tex Villa villerkulla samt träffa alla karaktärer.

Sen drog vi till Ullared,hör o häpna!!Vi slog nog rekord i kortast tid där.Vi kom dit klockan sju på kvällen,tog en snabbrunda o var klara 40 min senare.Inget folk o ingen kö!Perfekt!Vi tältade på deras camping,var faktiskt riktigt bra !Sen drog vi till Smögen,tog en räkbaguette strosade runt ett tag sen begav vi oss hemåt.My var otroligt duktig i bilen,inget gnäll men på hemvägen var hon helt förståeligt väldigt missnöjd.Det var svinvarmt o vi tillhör ju skaran som inte har AC,så jävla värdelös,.o efter många mil o timmar i bilen hade hon ont i både rygg o rumpa.Blev bättre efter ett stopp med isglass o dricka,o senare ett badstopp.

Drog ju även till Stockholm med min mor för att avnjuta världens bästa band genom tiderna,Iron Maiden!Efter mycket trassel tog vi oss till slut till hotellet(jag hatar stockholm,jag får fan panik av allt där o framförallt hur man ska ta sig till dit man ska,tur det finns taxi!).Konserten var fantastisk o jag ska erkänna att det kom några tårar av lycka,framförallt till Fear of the dark o Afraid to shoot strangers,Det är jävligt mäktigt när 57000 pers sjunger med i Fear of the dark!!Årets höjdpunkt,alla gånger!

Efter att vi fick ta bort Ida visste vi ju inte hur vi skulle göra,Jessi behövde ju en ny kompis.O varken jag eller pappa var jättesugna på en ny,var fel läge just då.Men vi fick iallafall provlåna Jonas fasters varmblodsvalack Rookie.Vi kände rätt fort att det inte skulle funka,han var stressig i stallet o missnöjd med sällskapet o stog mest i ena hörnet av hagen o längtade bort.Han var otrevlig o borsta,han slog både fram o bak men vi gav honom en chans,dom flesta hästar måste ju bo in sig ett par dagar,men till slut bestämde vi att han fick flytta tillbaka.Vi hade sån tur att jag fick hyra in Jessi där tills vi visste hur vi skulle ha det.Hon trivdes som fisken i vattnet med massa snälla kompisar,hon vart tom brunstig vilket hon inte visat något som helst tecken till på sju år!

Efter två månader blev både jag o pappa sugna på o flytta hem Jessi o hitta en kompis.Vi letade på blocket o hörde oss för av vänner o bekanta.Pratade med min bästa vän ,Therese,som frågat mig några gånger om jag inte ville låna hennes travsto,Sheila av henne.Vi bestämde oss för o prova.O det har gått väldigt mycket över förväntan!Det funkar bra i hagen med Jessi förutom att Jessi tjurar ihop ibland.Sheila är hur go som helst o älskar att bli ompysslad o är hur snäll som helst.Har ridit några gånger o hon är jättemysig,pigg o glad,lite tittig o så men känns ändå väldigt trygg o stabil o skulle aldrig få för sig att vända o hålla på som man är van med.Hon är helt enkelt en toppenhäst!!

Efter mycket funderingar har vi nu bestämt oss för o sälja vårat hus.Det ligger ute på hemnet o är visning på måndag.Vaför vi vill sälja är för att vi inte trivs att bo så här nära grannar.Det är absolut inget fel på grannarna men vi vill trots det bo för oss själva o gärna nära skogen, o där hundarna kan springa löst o man får lugn o ro.Vi vill helst tillbaka till där vi bodde förut,Filipshyttan.Finns ett hus där som snart kommer ut som vi är jätteintresserade av o som vi hoppas mycket på.Därför lägger vi ut vårat hus nu så vi vet om vi får det sålt o hur mycket vi får för det.

Känns som hösten är på ingång.O faktsiskt tycker jag att det ska bli skönt med höst.Efter den här underbara sommaren känner jag mig redo för det!

Blev ett långt inlägg,var ju ett tag sen jag skrev(har säkert glömt skriva om en massa dessutom).Själv föredrar jag o läsa bloggar som uppdateras ofta o där inläggen inte är så långa,alltså inte min egen blogg! Haha!

Take Care!!

Det är på tiden att skriva ett inlägg om Ida.Det är tre månader sen hon fick vandra vidare.Skulle skrivit tidigare men har inte orkat då det tagit väldigt hårt på mig.

Efter en långdragen förstoppning fanns inget annat alternativ än att låta henne få somna in.Veterinärerna hade gjort allt,gett henne medicin,tömt o spolat tarmen samt gett henne dropp.Hon mådde väldigt dåligt.Men samtidigt nånstans fanns ändå hoppet inom oss att hon skulle bli bättre.Vi gick på promenader då hon var väldigt pigg o glad,hon vägrade gå hemåt som att hon ville fly från det onda.Men när hon kom hem igen låg hon bara o sov.Natten till dagen vi tog bort henne hade hon sparkat hål i boxväggen o skrapat sönder skorna.Hon hade varken ätit,druckit,bajsat eller kissat på flera dygn.Det fanns inga andra alternativ.Pappa bestämde hur det skulle gå till.Hon skulle få en spruta av veterinären vilket jag är väldigt glad för.När jag hämtade henne i hagen den 22 mars kom hon till mig,hon var ofta lite strulig o få in från hagen men då kom hon på en gång som om hon visste att det var dags att avsluta lidandet.Jag gick upp med henne där det skulle ske,hon såg väldigt glad ut o det kanske låter flummigt men det kändes som om hon var tacksam för allt vi gjort för henne nu och i alla år vi haft henne.

Pappa ville inte hålla henne ,han gick därifrån efter första sprutan.Hon fick två lugnande sprutor sen avlivningsinjektion då hon ramlade ihop sen den sista sprutan som sattes i hjärtat.

Jag är väldigt glad att jag fick vara vid hennes sida ,även fast det var fruktansvärt jobbigt o sorgligt.

När man har djur vet man ju att dagen kommer då man måste ta bort det men man är aldrig aldrig förberedd på det..Man vill ju aldrig att den dagen ska komma.

Ida blev 21 år gammal o vi är väldigt glada o tacksamma att fått haft henne,det var en väldigt speciell o underbar dam som har en väldigt speciell plats i mitt o framförallt pappas hjärta,dom hade en speciell kontakt dom två.

Tack Jenny för att vi fick ta hand om henne o ge henne fina pensionärsår!!

Saknaden är enorm!!!!Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig.

Du fattas oss älskade älskade Ida Gallant!!  

  IDA GALLANT  

1992-22 MARS 2013

O Jesus va tomt det varit här på ett bra tag(i vanlig ordning) !Skriver ett längre inlägg en annan dag det har ju hänt tråkigheter som ni som känner mig antagligen inte missat.Men det får ett eget inlägg med bilder o så.Ida är enormt saknad iallfall,det gör fortfarande ont i hjärtat o en stor klump i halsen bildas när jag tänker på allt som hänt.

Lilla hjärtat fyller ju fyra år på lördag o det ska kalasas i dagarna två med familjen på lördag o polarna på söndag.Så här bakas det som aldrig förr!Hallongrottor,choklad/banankaka(svingod),cupcakes med vit chokladfrosting(namnam),chokladbollar,bullar o tårta..Jag älskar o baka,jag är besatt.Är inte så kreativ av mig längre men när jag får tid o baka då jävla flödar den!

Ha det fint så hörs vi snart!

Vi kör ett recept!Detta är en av mina absoluta favoriträtter!Hittade receptet på Matplatsen för länge sen men har gjort om det något.

FETA-OCH BASILIKABIFFAR MED GODASTE SÅSEN!

600 gr nötfärs

1 förpackning fetaost

1/2 kruka färsk basilika

1dl vispgrädde

1 ägg

Salt,peppar,lök eller lökpulver (jag kör med lökpulver då varken jag eller min mage gillar lök)

Philadelfiasås:

Stekskyn

4dl vispgrädde

200 gr philadelfiaost(naturell o ingen jävla lightvariant!!)

1 köttbuljong

Blanda färs,ägg,grädde,strimlad basilika,fetaost skuren i mindre bitar,lök eller lökpulver,salt o peppar.

Forma till biffar i valfri storlek o tjocklek.Jag gör dom ganska små.

Stek biffarna på ganska hög värme i rikligt med smör.Vänd på dom många gånger så bränner dom inte fast.

Koka upp grädden o philadelfia med stekskyn.Smula ner köttbuljongen.

Serveras med potatis!

Blir ganska mycket mat men vi är ju tre pers o två av oss har ju matlådor till jobbet o det räcker det gott o väl till ev till en dag till!Halvera mängden om du inte vill göra så mycket eller gör biffarna stora!

Såsen är gudomligt god!